Vuxna klarar inte trafiken

Ibland läser man fullständigt lysande blogginglägg. Här har Erik Sandblom skrivit om barn och vuxna i trafiken. Det pratas ofta om att barn inte klara den komplexa trafiksituationen, men om man vänder på det så är det faktiskt så att det är de vuxna som mejar ner barn, inte tvärtom. Därför måste det ju vara de vuxna som inte klarar trafiken.
Genom att minska hastigheten till 30 där barn rör sig löser man problemet med att vuxna inte klarar trafiken. Så enkelt!

Klarar trafiken!

Mycket bilkörning de senaste dagarna

Nu har det blivit bil till och från jobbet två dagar i rad. I går var det diverse rotknölar som skulle fraktas till Morfar och 5 kassar pantflaskor till affären. Idag var det plast- och pappersåtervinning till återvinningsstationen som fyllde bilen, och på hemvägen diverse byggmaterial till terassbygget. Så man kan inte direkt påstå att jag inte utnyttjat den fulla lastkapaciteten när jag väl tar bilen. Jag saknar ändå cyklingen. Känner mig mer stressad när jag kommer till jobbet i bil, och blir trött fortare. Vi har fortfarande kvar båda bilarna i familjen. Häromdagen fick jag räkningen för bilskatt till ena bilen: 3200 kronor. Surt! Samtidigt är vi trots att jag cyklar i stort sett varje dag fortfarande beroende av att ha två bilar. Min fru jobbar oregelbundna tider och är beroende av bil i jobbet. Samtidigt har barnen fritidsaktiviteter på diverse olika ställen, dit de behöver skjuts. Kollektivtrafik är tyvärr uteslutet på Gotland - återstår bilen. På måndag är det i alla fall tillbaka till rutinerna igen, med cykel till jobbet.

Mer parkeringar vid Visby flyplats?

Hörde på radion i morse att Visby flygplats ska bygga ut parkeringsplatser för bilar p.g.a. ökad biltrafik: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=5543991
Samtidigt kan jag konstatera att infrastrukturen för de som önskar gå, cykla eller åka kollektivt till flygplatsen är rätt undermålig. Vägen in till flygplatsen från länsvägen saknar cykelbana eller trottoar, och trafiken är hård p.g.a. stressade taxichaufförer och andra som ska hämta och lämna. När jag flyger brukar jag ta buss, som stannar ute på länsvägen. Att gå sista biten in till flygplatsen är allt annat än trevligt. De tillfällen jag cyklat har jag också upplevt det otrevligt med bilar som snabbt kör förbi med liten marginal. Vid flygplatsen får man parkera cykeln undanskymt vid ett cykelställ som saknar tak.
Jag skrev ett mail till flygplatschefen och föreslog att man istället för att bygga parkering satsar pengarna på infrastruktur för de som går, cyklar eler åker kollektivt. Då kanske det inte behövs fler parkeringsplatser för bilar. Återstår att se vad jag får för svar.

Ingen plats för de som cyklar eller går

För den som ännu inte fattat varför det är bättre att cykla

Har ombyggnaden vid Visby hamn gjort det bättre för Cyklister?

För två år sedan startade ombyggnaden av området som ansluter till hamnterminalen i Visby. Nu är större delarna genomförda. Ett av målen med projektet är "Att bidra till ett sammanhängande och attraktivt cykelnät som del i ett ökat cyklande" Har man lyckats med ambitionen? Det korta svaret är nej. Det långa svaret följer nedan.

Jag tog mig lite tid att studera lösningarna för cyklister när jag passerade idag. Jag kom från Gutebacken ner mot hamnen.

Väl framme vid T-korsningen vid hamnen vill jag svänga höger för att komma vidare mot Visby innerstad. Frågan är bara var jag ska cykla. Trottoaren på höger sida tycks vara just trottoar för gående, men rakt fram ser jag att något som liknar en cykelbana går längs vägen. Som cyklist är jag enligt trafikregler skyldig att cykla på cykelbana om sådan finns. Alltså rakt fram över korsningen.

Väl framme vid cykelbanan blir jag stående mitt i trafiken. Var är det meningen att jag ska cykla upp på cykelbanan? Över den decimeterhöga trottoarkanten? Över betonghindret som står där antagligen för att förhindra bilar från att köra upp på cykelbanan? Det är också ett effektivt sätt att hindra cyklar från att ta sig upp på cykelbanan.

Jag beslutar mig för att forcera betonghindret. Här får jag användning för mina mountainbike-erfarenheter.

Fortsätter längs det som antagligen är en gång- och cykelbana.

Jag får det snart bekräftat. Efter en utfart för bilar sitter en skylt för gång- och cykelbana

Som vanligt när det byggs cykelbanor i Visby så är det bra med fjädring i sadeln när man ska passera en utfart för bilar. Först går det neråt, sedan går det uppåt. Tråkigt att man 2013 väljer detta föråldrade sätt att bygga cykelbanor på. Här skulle man kunna gjort en upphöjd gång/cykelbana för att få ner hastigheten på bilarna. Jag kan tänka mig att många stressade bilister som ska hämta/lämna vid båten kommer att passera här i alldeles för hög fart.

Det är gott om utfarter för bilar längs denna sträcka. Undrar varför man har gjort så här när det finns en rondell att använda för utfarter.

Gång- och cykelbanan fortsätter. Jag möter en och annan gående med bagage.

Sedan kommer en nyanlagd rondell. Bilarna har som det naturligtvis blir i rondeller kortast väg medan de som cyklar eller går får ta sig runt.

Sedan tycks cykelbanan upphöra vid en utfart. Jag fortsätter lite osäkert rakt fram.

Här blir det tätare med gångtrafikanter, och än mer diffust vart man ska cykla. Jag saktar ner och fortsätter.

Den sista biten efter rondellen ingår såvitt jag förstår i en eventuell fortsättning av projektet. Förhoppningsvis blir det en genomtänkt fortsättning på gång- och cykelstråket, och inte en diffus avslutning som nu.

En summering av resultatet hittills är att man i projektet får svårt att uppnå målet, att bidra till ett sammanhängande och attraktivt cykelnät som del i ett ökat cyklande. Jag har inte sett någon förbättring mot hur det såg ut tidigare (om jag inte minns fel, en kombinerad, men något bredare gång- och cykelbana). Det som har byggts en kombinerad gång- och cykelbanna (tidigare inlägg om problemen med kombinerade gång- och cykelbanor) på gammalt traditionellt vis. Anslutningarna för cyklister är obefintliga eller ogenomtänkta. Biltrafik har prioriterats framför gående och cyklister. Orsaken till att biltrafik har prioriterats står kanske att finna i projektets referensgrupp bestående av idel motorintressenter såsom bussföretag, taxiföretag och biluthyrare. Den miserabla skyltningen hoppas jag kommer att åtgärdas, då projektet inte är riktigt avslutat än.

Jag är faktiskt inte förvånad över att det blir så här. Kunskapen om cyklisters villkor är låg inom Region Gotlands verksamhet, och politiskt har cykling inte prioriterats. Det har gjorts enstaka försök att förbättra situationen för cyklande, men intresset från politiskt håll är generellt mycket lågt och det har mest varit prat.

Väderappen - en cyklists bästa vän

Sedan jag började cykla till jobbet varje dag har jag börjat använda väderapparna på min iPhone betydligt mer frekvent än tidigare. När man ska sätta sig i en bil och köra till jobbet är det inte så viktigt att ha koll på vädret, men när man har 15 kilometers cykling framför sig är rätt klädval viktigt. Jag använder yr.no och SMHI för att bilda mig en uppfattning om hur vädret blir, och om man ska packa ner regnkläder eller inte. Om det kommer att blåsa mycket blir det ofta elcykeln istället för den vanliga muskeldrivna för att undvika att komma fram alltför svettig till jobbet. I övrigt har jag rätt anpassningsbar klädsel efter lager-på-lager principen, men det är ju en fördel att ha rätt antal lager på sig från början, och slippa att släpa med sig för många plagg.

Kombinerade gång/cykelbanor

De senaste 30 åren har kombinerade gång- och cykelbanor varit standard när man byggt infrastruktur i Visby. Innan dess hade de stora huvudstråken i Visby separerade trottoarer för gående och betonglagda cykelfält mellan trottoar och bilväg.



Kombinerad gång- och cykelbana, här en lyckad omkörning.

Att kombinera gång- och cykelbanor är ofta problematiskt, framförallt på huvudstråken där trafiken är tät och cyklister som tar sig till och från jobbet vill hålla en relativt hög hastighet. Gående tar sig fram i betydligt lägre hastighet än cyklister, och har ett annat beteende. En gångtrafikant kan hastigt ändra riktning eller stanna. Ofta blir gångtrafikanter överraskade när man cyklar förbi.
Som cyklist har jag svårt att veta hur jag ska bete mig vid passering. Är det gott om plats är det inga problem. Då försöker jag hålla ut så långt ifrån gångtrafikanten som möjligt för att ha utrymme för eventuella riktningsändringar, och undvika att överraska. Här kan det ändå bli problem - om gångtrafikanten plötsligt ändrar riktning kan det bli svårt att undvika att svepa förbi alldeles för nära, och man hör ibland ett utrop från den överraskade gångtrafikanten. När det är smalt, eller flera som går i bredd blir det svårare att ta sig förbi. Använder jag ringklockan orsakar det inte så sällan panik hos den gående med helt oförutsedda riktningsändringar som följd. Ringklocka fungerar bäst på långt håll, så att de gående hinner ordna upp situationen. Detta förutsätter att biltrafiken inte är för högljudd - den försiktigt plingande ringlockan försvinner lätt i trafiksorlet och gångtrafikanter hör då inte den förrän jag är alldeles inpå. Använder jag inte ringklocka kan det bli otrevligt för den gående då jag sveper förbi mycket nära. Det som ofta fungerar bäst när det är trångt om utrymme att passera på är att sakta ner ordentligt och smyga förbi så gott det går, ibland på gräset vid sidan av cykelbanan.
Varför det har blivit så att bilar ska ha 75% av vägbredden helt för sig själva, medan alla som går eller cyklar får dela på resten är för mig en gåta, och främjar knappast mer miljövänliga transporter. Tyvärr kan jag konstatera att den senaste infrastruktursatsningen vid Visby hamn byggs efter samma princip. Störst (d.v.s. bilen) går först, och sedan får gångtrafikanter och cyklister dela på resten.

Nya gång- cykelbanan vid Visby hamn

Hela trafiklösningen är konservativt planerad efter principer som har gällt sedan 70-talet. Man har också valt att satsa på estetik istället för trafiksäkerhet, med en bred gatstenskant och gräs istället för att göra ett separerat cykelfält, vilket det skulle finnas plats för. Det blir intressant att försöka ta sig fram med cykel här när båtarna ska fyllas med tvåtusen passagerare samt bagage.
Man kan dock inte helt förkasta lösningen med kombinerad gång- och cykelbana. På vägar med mindre belastning kan det fungera alldeles utmärkt. Det är när många cyklister och gångtrafikanter ska samsas samtidigt på samma yta som problemen uppstår. Tyvärr använder trafikplanerarna både i Visby och på andra håll den kombinerade gång- och cykelbanan slentrianmässigt som en generallösning. Det är helt enkelt det billigaste sättet att få undan gående och cyklister från vägbanan. Med en för varje år ökande cykling är det som upplagt för konflikter mellan gående och cyklister.

Närmare naturen

En av de stora fördelarna med att cykla är att man kommer mycket närmare naturen. Den relativt låga farten gör att man hinner uppfatta omgivningen och det faktum att man inte sitter instäng i en plåtburk gör att man känner dofter, skillnader i temperatur och luftfuktighet.
Just nu förgylls mina cykelturer av alla vitsippor och blåsippor som nästan helt och hållet täcker marken på vissa ställen.

Fortfarande ofärdig cykelbana

Sommaren närmar sig, och cykelbanan längs den länsväg 149 som jag cyklar varje dag är fortfarande inte färdig. De senaste veckorna har både biltrafiken och cykeltrafiken ökat, och det är riktigt illa att det tycks bli ytterligare en sommar där cyklister kommer att utsättas för stora risker på de 800 meter som saknar både cykelbana och väggren. Mina försök att få kontakt med trafikverket har hittills varit fruktlösa, och det råder för närvarande stor oklarhet om när sträckan på ca 800 meter kommer att färdigställas. Jag har sedan slutet av förra året försökt få svar på frågor bl.a. om hur de ska lösa säkerheten temporärt, men utan någon som helst respons. Det är väldigt tråkigt att trafikverket inte verkar vara intresserade av att ordna någon temporär lösning för att höja trafiksäkerheten längs sträckan, när man inte tycks veta när bygget blir klart. Det minsta man kan begära är vettiga av- och påfarter där cykelbanan upphör, att man ordnar temporära cykelfält på befintlig väg alternativt sänker hastigheten från 80 till 60.

Lämplig påfart? Om man inte vill försöka forcera den decimeterhöga kantstenen vid busshållplatsen återstår att ta sig igenom den lösa sanden och snirkla sig förbi busskuren.

Cykelbana upphör på obestämd framtid.

Fullt på parkeringen

När jag kommer med bil och det är fullt på bilparkeringen svär jag medan jag kör varv efter varv för att hitta en ledig plats. När jag kommer med cykel och det är fullt på cykelparkeringen ler jag nöjt över att så många insett att det är smartare att cykla än att köra bil, sedan kilar jag in cykeln på lämpligt ställe eller hittar en annan plats några meter bort. Det finns alltid utryme för en liten cykel.
Såhär ser det ut utanför min arbetsplats om man kommer lite sent. Fint va?

Lastbilsbelamrad gågata

Jag var ute och promenerade med barnen idag, och kunde konstatera att gågatan vid Östercentrum var fullständigt belamrad med olika typer av leveransbilar. 

Jag kunde räkna till sammanlagt åtta stycken större eller mindre lastbilar som tydligen hade starka skäl att parkera på gågatan. De flesta hade vett att ställa sig vid sidan av huvudstråket, men två av dem hade ställt sig så att de blockerade huvuddelen av det stråk som används av gångtrafikanter och cyklister.

Det första man kan undra är varför man i relativa moderna och/eller nyligen renoverade affärer inte har ordnat möjligheter att lasta på baksidan där det finns parkeringsplatser och vägar avsedda för bilar. Det andra jag funderade på är hur många av dessa transporter som istället skulle kunna utföras med lastcykel. Jag såg en av transportbilarna som levererade enbart ett större kuvert. I mina ögon verkar det väldigt onödigt att köra upp med en stor lastbil på en gågata för att transportera ett kuvert.

Bullitt Classic lastcykel

Det borde ligga i affärsägarnas intresse att få bort all denna trafik för att göra de direkta omgivningarna lite trevligare och tillgängligare för de som går och cyklar. Även om lastbilarna kör sakta så var det inte trevligt att med två barn samsas på samma plats som dessa 10-tonsklumpar.

Cykelflottan

Som läsare av den här bloggen kanske har märkt så har jag några olika cyklar som jag använder både för pendling och träning. Här är en lite närmare beskrivning av vad som finns i min Crescent-dominerade cykelflotta.

Crescent Trekking

Den här cykeln köpte jag 1996, och den har sedan dess rullat många, många mil på båda sidor atlanten (jag hade med mig den när jag bodde i USA under två år). En trevlig allroundcykel som duger till det mesta med sin robusta stålram och 21 växlar. Den har även tagit sig runt Vättern, då jag lånade ut den till en kompis som cyklade vätternrundan. Jag har i princip lagt noll kronor i service på den under alla mil. Lite olja till drivpaketet är allt som behövts. Jag har inte ens justerat växlarna. Allt bara fungerar. Nu under sommarhalvåret är det min huvudsakliga pendlarcykel.



Crescent Elcykel

Elcykeln har jag haft i ca 6 månader nu, och den har hjälpt mig att komma upp på cykeln även när vädret varit som värst, och vindarna gjort det i stort sett omöjligt att utan stor möda för en enbart muskeldriven cykel att ta sig fram. Jag kan bara konstatera att utan denna hade det varit mycket svårt och motigt för mig att ta mig 3 mil t.o.r. många av dagarna i vinter. Den här har varit mitt huvudsakliga transportmedel under vintern, och utrustad med dubbdäck och extrastarkt framlyse har den tagit mig till och från jobbet i ur och skur. Tvåhjulsdriften (elmotor fram och muskelkraft bak) har gjort att jag kunnat ta mig fram även när snöröjningen varit undermålig.



Crescent stålracer

Min racerhoj köpte jag begagnad i början av 90-talet. Jag tror att den är av årsmodell 1987, och i fint orginalskick. En trevlig träningscykel, som jag kört vätternrundan på 2 ggr. Nu för tiden rullar den inte så många mil, men jag plockar ut den ibland när det är fint väder och "fincyklar" till jobbet på den.



Scott Aspect 45

Min mountainbike köpte jag 2007. Jag använder den mycket för träning i terräng och på skogsstigar. Den har fått gått tufft, och börjar bli rätt sliten och skrapad. Jag har fått bytt både bakhjul och drivpaket. Den har rullat mycket i vinter, med dubbdäcken och den dämpade framgaffeln är den lämpad för de knaggliga vintervägarna. Den fungerar bra som pendlarcykel även på sommarhalvåret med relativt lättrullade alrounddäck som fungerar både i terräng och på asfalt.

Lantluft

Oftast är det trevligt att cykla längs de lantliga stråken av min pendlingsväg, men ibland blir det lite väl lantligt, speciellt på våren när åkrarna ska berikas med näring. Jag ökade farten betydligt för att snabbt passera dessa ekipage som spred skit på åkern. På cykeln kan man ju inte som på bilar stänga till ventilationen.

De som cyklar i storstäderna har problem med avgaser från tusentals bilar, jag har problem med enstaka skitspridare på våren. Jag tror faktiskt jag föredrar det senare.

Bilnormen

Jag stöter ofta på människor som tycker att det är lite.... udda att jag cyklar ca 30 km t.o.r. till och från jobbet varje dag. Det är inte så att de uttrycker det rakt ut, men jag märker att det uppfattas så. Lika många blir imponerade och tycker att jag är "duktig". Arbetskamraterna följer med intresse min cykling, och jag får ofta svara på frågan om hur cykelturen till jobbet varit, och om jag verkligen cyklat idag när det varit så kallt/blåsigt/snöigt/regnigt etc.
Alla ovanstående reaktioner är en konsekvens av det faktum att bilkörande har blivit normen för hur man ska transportera sig, och att cykla ses som något avvikande, ja t.o.m. ett hot mot bilnormen. Denna inställning hos människor är ett nog så stort hinder för människor som vill cykla mer som brister i infrastruktur för cykel.
Jag försöker bemöta alla kommentarer vänligt även om jag blir irriterad ibland, och kan komma med någon syrlig motfråga. Om man vill vara ambassadör för ökat cyklande måste man ha tålamod. Det jag har svårast att förlika mig med är de som tycks tro att det är en uppoffring att cykla. I själva verket är det ju precis tvärtom. Förutom det uppenbara, att jag sparar pengar som jag kan lägga på annat så mår jag mycket bättre de dagar jag cyklat. Jag får igång kroppen, jag är mer avslappnad efter en lugn cykeltur där jag i stort sett slipper den hetsiga biltrafiken, och jag får en naturupplevelse varje dag.
Jag börjar mer och mer inse att det största hindret för den som vill cykla kanske inte ligger på infrastrukturplanet, utan på det psykologiska. Att gå emot de normer som gäller i samhället är något som de flesta drar sig för. Om normen är att man ska köra bil vid sträckor längre än 3-4 km kommer de flesta att göra så, oavsett hur korkat det är att kasta pengar för att få sitta instängd i en plåtlåda och svära varje dag.

Nöjescykling

Det finns många sätt att använda cykel på.
Först och främst är det ett nyttofordon som transporterar dig från en punkt till en annan på ett smartare sätt än de flesta andra transportmedel.
Att använda cykeln som ett träningsredskap är ett annat användningsområde som blir vanligare och vanligare. Jag stöter ofta på mountainbikecyklister eller landsvägscykister runt om på Gotland nu för tiden, och är själv en av dem som gärna ger mig ut både i skogen och på landsvägen för ett träningspass.
Slutligen är cykeln alldeles utmärkt för ren nöjescykling. Det är få aktiviteter som slår en stilla cykeltur en varm vårdag. I söndags var jag och döttrarna ute och cyklade i omgivningarna där vi bor. Så här trevligt såg det ut då.

Med cykel är det enkelt att spontant stanna till när man ser något intressant. Här var det vitsippor som behövde bli plockade.

Som sagt, det finns sämre sätt att tillbringa en solig söndagseftermiddag på än på cykelsadeln.