fredag 4 oktober 2013

Bra cykelställ, men oklar vägvisning vid hamnterminalen

Jag åkte båt förra veckan, och konstaterade att det i samband med ombyggnaden av området runt hamnterminalen i Visby blivit riktigt bra möjligheter att parkera cykeln. Cykelställ under tak med byglar gör att det går att låsa fast cykeln i ramen. Det finns till och med några större bågar som fungerar för lastcyklar eller cyklar med vagn. Föredömligt! Gärna fler sådana här på Gotland. Jag kunde låsa fast min cykel tryggt och hyfsat väderskyddat under min tvådagarstripp i Stockholm.


Mindre bra ur cykelsynpunkt är resten av ombyggnaden av hamnområdet, som jag tagit upp tidigare. När jag skulle ta mig därifrån märkte jag att det är ytterst oklart hur man ska ta sig med cykel från terminalen. Det har ju blivit ett stort torg utan någon som helst vägvisning för cyklister. För mig slutade det med att jag var tvungen att ta mig ner för en hög trottoarkant, fast jag kanske bara är ovanligt förvirrad och vägvill. Om man väljer att cykla förbi terminalentrén och sedan över torget framför terminalen mot vägen kommer man fram till denna skyltning som i alla fall ger viss ledning om vart man ska ta vägen.

Tyvärr lär få cyklister överhuvudtaget hitta till skyltningen. En markerad cykelväg från cykelparkeringen tack! Att man om man skulle vilja cykla till södra eller sydöstra Visby måste cykla rakt fram, skippa cykelbanan för att ta sig ner på bilvägen, sedan höger framgår inte heller av skyltningen.Man får vara glad att de åtminstone lyckats bra med cykelparkeringen.

torsdag 3 oktober 2013

Cykelbanebygget igång

Nu är cykelbanebygget längs väg 149 igång igen. Efter 3 års stillestånd ser det ut som om den farligaste biten av min pendlarväg till jobbet äntligen kommer att bli åtgärdad. Jag vågar inte tro på det ännu, men man lovar att det ska bli klart innan årsskiftet.
I reportaget som P4 Gotland gjort om bygget säger trafikverkets planeringschef Ylva Aller att mycket har gått fel, men att resultatet blir bra. Jag håller inte med. Tyvärr blir resultatet inte särskilt bra, med budgetlösningar som t.ex. cykelfält utan fysiska avgränsningar längs 80-väg och bristande möjligheter att ta sig upp på cykelbanan om man inte har en terränggående cykel. Jag är i alla fall glad att man äntligen tänker färdigställa bygget, och hoppas innerligt att det inte blir några fler förseningar.

I samma radioreportage nämns att arbetet med cykelleden till Klintehamn nu inledes. Med anledning av det har jag skickat ett mail till planeringschefen och påtalat bristerna med cykelbanan längs väg 149. Det skulle vara tråkigt om den planerade leden till Klintehamn kommer att präglas av samma bilinriktade tänkande som skapat den undermåliga cykelbanan längs väg 149. Än har jag inte fått något svar.


onsdag 7 augusti 2013

Cykeltouring

Min Surly Cross Check har prövats som långfärdscykel de senaste veckorna. Jag har utrustat den med lätta skärmar och pakethållare för att duga som allroundcykel, och de senaste veckorna har den rullat uppemot 50 mil med och utan last. Pakethållaren bak är specialanpassad för att kunna bära cykelväskor och 40 kilos last. Huvudorsaken till att jag skaffade pakethållaren är att jag vill kunna transportera hem varor när jag pendlar till och från jobbet. Att jag också kan få med flera dagars packning är en extra bonus. För några dagar sedan blev det en tripp till Fårö, nedan några bilder från turen:
På vägfärjan till Fårö får både cykel och cyklist vila en stund
Lunchpaus bland bilvrak.
Surlyn rullar fint på både små och stora vägar.
Med cykel kan man ta sig ända ner till stranden
Sonen hängde med på några etapper.


torsdag 11 juli 2013

Ännu en nykomling: Nordstjernan 1953

Jag sålde en cykel och nu har det istället blivit två nya. Det var inte riktigt tanken, men när jag fick chansen att köpa denna vackra patinerade Nordstjernan från 1953 för priset av de nya däcken som sitter på kunde jag inte låta bli.
Det blir en utmärkt cykel för kortare turer hemmavid, men med den förvånansvärt höga utväxlingen går det att komma upp i rätt höga farter. Det kanske blir längre utflykter också.
Det är som sagt en Nordstjernan, som jag åldersbestämt till 1953 genom att titta på märkningen på baknavet. Den 60-åriga cykeln är tillverkad i Uppsala av Nymans verkstäder som även tillverkade bl.a. Crescent och Hermes. Kvalitetskänslan är genomgående med stabil ram, och delar som sitter ordentligt fast. Inget skrammel här inte. Det är en robust cykel som går bra både på landsväg och åkervägar. Sittställningen är bekväm och rejält upprät. Skicket är väl patinerat - lacken har sett sina bästa dagar, men allting fungerar, även lyset. Nedan några bilder som jag tog på premiärturen på åkervägarna i Väskinde.







måndag 8 juli 2013

Brooks Swift

I samband med att jag köpte min Surly Cross Check beställde jag också en annan sadel än den som följer med som standard. Jag har ju haft en Brooks Flyer Lädersadel på min elcykel ett tag, och är verkligen nöjd med komforten på denna stenhårda sadel har jämfört med gel-monstret som följde med. Jag ville därför fortsätta med Brooks även på min nya cykel. Brooks Flyer är en fjädrad rätt bred sadel som lämpar sig väl för en relativt upprätt sittställning. På Surlyn kommer jag att sitta mer framåtlutad, varför jag köpte en Brooks Swift på ren chansning efter att ha läst på lite. Nu har jag cyklat ca 30 mil, och kan konstatera att det var en mer än lyckad chansning.
Många säger att Brooks-sadlar har en "Brake-in" period innan sadeln blir bekväm. Jag märkte inget av det. Sadeln var bekväm från mil ett. Så bekväm att jag inte ens märker att jag sitter på en sadel, vilket måste vara bästa möjliga betyg. På min mountainbike där jag har en vanlig smal racersadel börjar det ömma en aning redan efter någon mil, och efter 2-3 mil kan det hända att jag domnar en aning. Inga sådana tendenser här. En oerhört bekväm sadel helt enkelt, och dessutom snygg med de hamrade kopparnitarna. Om jag ska ta upp något negativt så är det väl vikten. Sadeln väger ca 200 gram mer än en vanlig syntetsadel. Det går att få en lättad variant med titaniumrails, men där gick taket för min sadelbudget. I det stora hela är 200 gram extra inget problem för mig. Jag siktar ju inte på att vinna Tour-de-France direkt.



lördag 6 juli 2013

Risker med cykling

Jag tycker att det är tråkigt att ta upp riskerna med att cykla, eftersom jag är övertygad om att fördelarna överväger - fördelar både i form av livskvalitet och ett längre och friskare liv.
I veckan blev jag dock påmind om att det finns risker när jag två gånger blev närapå påkörd. Ena gången var vid infarten till flygplatsen som jag dagligen passerar. Det är en riskabel infart, då många som ska till flygplatsen är väldigt stressade. Mest stressade verkar yrkesförarna vara, och det var också en sådan som i sin taxibil nästan rammade mig när hen skulle svänga in samtidigt som jag passerade infarten. Eftersom hen kom bakom mig såg jag inget förrän krocken nästan var ett faktum. Taxiekipaget fick tvärnita, jag vejde undan och olyckan kunde undvikas.
Andra tillfället var när en postbil kom i hög fart från en mindre väg som ansluter till den länsväg som jag cyklade på. Brevbäraren fick bromsa in kraftigt, och jag gjorde detsamma. Återigen någon decimeter från olyckan.
I båda fallen var det som jag bedömer det stressade yrkesförare med aggressiv körstil som tar för stora risker. Vilket ansvar har deras respektive arbetsgivare?
Som cyklist är man oerhört utsatt. Inget plåtskal med deformationszoner som skyddar. Det bästa skyddet är den goda överblicken man har på en cykel, och sin egen vaksamhet.

onsdag 3 juli 2013

Solsidan i Visby

Som den lantis man är får man se mycket underligt denna vecka, då Visby är invaderat av Sveriges styrande toppskikt. När jag cyklade in till Visby på min elcykel häromdan kom jag t.ex. ifatt denna skapelse, tidigare känd från Solsidan.


Såvitt jag kunde se var det en eldriven Segway, som tog sig fram i maklig fart runt 10-12 km/h. Jag hade lite problem att ta mig förbi, då cykelbanan som ni kan se är smal och avgränsad av betongbarriär, och Segwayn tar upp en ansenlig del av utrymmet i sidled. Segwayföraren hade dessutom hörlurar med musik i öronen. Det senare antog jag med ledning av det taktfasta nickandet med huvudet. Min ringlocka lyckades inte tränga igenom musiken, och jag fick tillfälle att under någon minut studera Segwayn i detalj. Det kändes visserligen lite lustigt att ligga och trycka bakom en taktfast nickande Segwayförare, men sånt får man stå ut med denna vecka.
Jag är oftast nyfiken på nya saker och generellt positivt inställd. När jag resten av cykelturen för mig själv utvärderade Segwayns egenskaper relativt mitt eget transportmedel hade jag dock svårt att se några fördelar med en Segway.
Den tar mycket plats. Precis som med trehjuliga lastcyklar och breda cykelkärror så blir det problem att få plats i sidled, och man riskerar att blockera cyklister som vill ta sig förbi. Lastcyklar och cykelkärror har ju ett berättigande i och med att de kan transportera saker. Vad jag kunde se hade Segwayn ytterst begränsade lastmöjligheter.
Den har begränsad räckvidd. Jag vet inte hur långt den kan ta sig på en laddning, men jag kan tänka mig att det ligger i samma nivå som en elcykel, fast med den stora nackdelen att man blir strandsatt om batteriet tar slut. Med en elcykel är det ju bara att trampa på när batteriet tar slut, vilket jag har råkat ut för flera gånger. Att släpa hem en strömlös Segway är nog inte så kul.
Den är dyr. En elcykel går loss på 10-15 000 beroende på modell. En Segway får man ge betydligt större summor för.
I en direkt jämförelse med min elcykel kan jag konstatera att Segwayn får se sig slagen på alla punkter- lastkapacitet, räckvidd, pris, trafikutrymme/smidighet. Med viss reservation för en faktor - rolighet. Jag har ju aldrig provkört en Segway, men jag kan tänka mig att det är ett väldigt kul fordon att köra.


måndag 1 juli 2013

Almedalsveckan = Cykelveckan

Almedalsveckan pågår för fullt i Visby just nu. Politiker, lobbyister och helt vanliga människor knyter kontakter och utbyter erfarenheter på ca tvåtusen seminarier och föreläsningar i Visby innerstad. Något som man direkt lägger märke till är mängden cyklar. De flesta har insett att bil inte är idealt när man tar sig runt i Visby tillsammans med så många andra människor. Jag märker en betydande ökning av antalet cyklar på cykelbanorna runt Visby denna vecka, och i hamnområdet runt Almedalen står cyklarna parkerade i drivor. En intressant observation är att teorin om att cyklar är magnetiska tycks stämma. I brist på cykelparkeringar ställer man cyklarna på andra lämpliga (och ibland olämpliga) ställen. Och varhelst en cykel parkeras så blir det snabbt fler som hamnar på samma ställe.


Det finns flera möjligheter att pröva på elcyklar. Här är två stycken Zet Light.


Jag stötte också på denna lastcykel med elassistans som verkar användas för att transportera videoutrustning.


För den som är på plats finns det flera möjligheter att lyssna på seminarium som på olika sätt handlar om trafik och cykling:
Kul att Visby blir en cykelstad åtminstone en vecka om året.

söndag 30 juni 2013

Ny i cykelstallet: Surly Cross Check

För några veckor sedan sålde jag min Crescent Trekkingcykel för att göra plats för en ny bekantskap. Nu har den nya medlemmen i stallet kommit - en Surly Cross-Check. Den kan närmast beskrivas som en väldigt flexibel cyklo-cross; en cykel som klarar både skogsstigar, pendling och långfärdscykling på ett bra sätt. Det som gör cykeln lite speciell är att den har stålram i tider då de flesta cyklar görs i aluminium. Den är något kilo tyngre än motsvarande i aluminium, men jag gillar stålramens egenskaper, och tycker dessutom att de smalare stålrören ger cykeln ett vackrare klassiskt utseende. En annan detalj som är lite ovanlig är växelreglagen som sitter i ändarna av styret.
Så här såg cyklen ut när den anlände:


Efter några timmars jobb med ihopmontering, inställning av växlar, lindning av styre m.m. var den färdig för en första provtur. Det blev några mil på varierande underlag.




En trevlig bekantskap, som verkar fungerar bra både för pendling och nöjescykling. Nu väntar jag bara på skärmarna och pakethållaren som jag beställt.

onsdag 26 juni 2013

Prioriterat transportslag

När jag cyklar till jobbet genom Visby är det väldigt uppenbart vilket trafikslag som har högsta prioritet.  Både vad det gäller dedikerat utrymme, och utformningen så är det väldigt tydligt att bilar är viktigast när vägar planeras.
Idag när jag cyklade från jobbet roade jag mig med att räkna antalet utfarter där jag som cyklist måste lämna företräde som jag har att passera på en den sträckning på ca 1,5 km som går längs Stenkumlaväg. Jag räknade även antal nivåskillnader på mer än 1 dm som jag måste forcera. Totalt passerade jag 11 st utfarter eller anslutande vägar. Antal nivåskillnader var 22 st till antalet. På samma sträcka har de som valt att köra bil 0 st nivåskillnader och 0 utfarter eller anslutande vägar där de måste lämna företräde. Det är väldigt frestande att lämna gång/cykelbanan och cykla med bilarna istället, men det är tyvärr olagligt. I Visby har man väldigt framgångsrikt knuffat upp cyklande på trottoaren på i stort sett alla större vägar för att ge fri lejd åt bilar.
Utfart med nivåskillnad för cyklister


söndag 23 juni 2013

Sommarljuvligt

Jag kan bara konstatera att min pendlingsväg verkligen visar upp sig från sin bästa sida den här tiden på året.




lördag 22 juni 2013

Midsommarhandel

Handeln inför midsommar transporterades så klart hem på cykeln i år. Båda packväskorna fick hängas på för att rymma allt, och med uppskattningsvis 30 extra kilo på pakethållaren blev cykeln lite mer orolig på vägen. Inte så att det på något sätt kändes farligt, men det var inte direkt så att man ville lägga sig i kurvorna. Det är vid sådana här tillfällen som elassistansen verkligen kommer till sin rätt, när cykeln inte längre väger 20 kg, utan 50 kg.
Notera förresten personen som är på väg med en röd Ecoride elcykel. Det börjar bli en allt vanligare syn med elcyklar även i Visby.


fredag 7 juni 2013

Farsen på väg 149

Efter flera försök att få kontakt med Trafikverket angående det avstannade cykelbanebygget på väg 149 så har jag äntligen hitat en kommunikationskanal som fungerar - Facebook. Fördelen med Facebook är att allt är offentligt på ett väldigt konkret sätt, vilket gör att svar ofta kommer relativt snabbt. Efter bara en dag fick jag svaret att man skulle se över vägstreckan inför sommaren. När jag sedan frågade varför inget hände, så fick jag följande svar:

I princip säger Anna på Trafikverkets kundtjänst att man inte tänker vidta några temporära åtgärder för att lösa situationen för cyklister, samt att man inte vet när bygget kommer igång igen. Ett dåligt svar är dock bättre än inget svar alls, och nu vet jag i alla fall att jag och alla andra som cyklar längs väg 149 kommer att få leva med cykel-misären ett bra tag till. Det enda jag undrar över nu är vart den där omledningsvägen som Anna nämner går. Så här ser det ut där cykelbanan upphör. Omledningsvägen och eventuell skyltning tycks vara väl dold.

söndag 26 maj 2013

Vuxna klarar inte trafiken

Ibland läser man fullständigt lysande blogginglägg. Här har Erik Sandblom skrivit om barn och vuxna i trafiken. Det pratas ofta om att barn inte klara den komplexa trafiksituationen, men om man vänder på det så är det faktiskt så att det är de vuxna som mejar ner barn, inte tvärtom. Därför måste det ju vara de vuxna som inte klarar trafiken.
Genom att minska hastigheten till 30 där barn rör sig löser man problemet med att vuxna inte klarar trafiken. Så enkelt!

Klarar trafiken!

fredag 24 maj 2013

Mycket bilkörning de senaste dagarna

Nu har det blivit bil till och från jobbet två dagar i rad. I går var det diverse rotknölar som skulle fraktas till Morfar och 5 kassar pantflaskor till affären. Idag var det plast- och pappersåtervinning till återvinningsstationen som fyllde bilen, och på hemvägen diverse byggmaterial till terassbygget. Så man kan inte direkt påstå att jag inte utnyttjat den fulla lastkapaciteten när jag väl tar bilen. Jag saknar ändå cyklingen. Känner mig mer stressad när jag kommer till jobbet i bil, och blir trött fortare. Vi har fortfarande kvar båda bilarna i familjen. Häromdagen fick jag räkningen för bilskatt till ena bilen: 3200 kronor. Surt! Samtidigt är vi trots att jag cyklar i stort sett varje dag fortfarande beroende av att ha två bilar. Min fru jobbar oregelbundna tider och är beroende av bil i jobbet. Samtidigt har barnen fritidsaktiviteter på diverse olika ställen, dit de behöver skjuts. Kollektivtrafik är tyvärr uteslutet på Gotland - återstår bilen. På måndag är det i alla fall tillbaka till rutinerna igen, med cykel till jobbet.

Mer parkeringar vid Visby flyplats?

Hörde på radion i morse att Visby flygplats ska bygga ut parkeringsplatser för bilar p.g.a. ökad biltrafik: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=5543991
Samtidigt kan jag konstatera att infrastrukturen för de som önskar gå, cykla eller åka kollektivt till flygplatsen är rätt undermålig. Vägen in till flygplatsen från länsvägen saknar cykelbana eller trottoar, och trafiken är hård p.g.a. stressade taxichaufförer och andra som ska hämta och lämna. När jag flyger brukar jag ta buss, som stannar ute på länsvägen. Att gå sista biten in till flygplatsen är allt annat än trevligt. De tillfällen jag cyklat har jag också upplevt det otrevligt med bilar som snabbt kör förbi med liten marginal. Vid flygplatsen får man parkera cykeln undanskymt vid ett cykelställ som saknar tak.
Jag skrev ett mail till flygplatschefen och föreslog att man istället för att bygga parkering satsar pengarna på infrastruktur för de som går, cyklar eler åker kollektivt. Då kanske det inte behövs fler parkeringsplatser för bilar. Återstår att se vad jag får för svar.

Ingen plats för de som cyklar eller går

onsdag 22 maj 2013

Har ombyggnaden vid Visby hamn gjort det bättre för Cyklister?

För två år sedan startade ombyggnaden av området som ansluter till hamnterminalen i Visby. Nu är större delarna genomförda. Ett av målen med projektet är "Att bidra till ett sammanhängande och attraktivt cykelnät som del i ett ökat cyklande" Har man lyckats med ambitionen? Det korta svaret är nej. Det långa svaret följer nedan.

Jag tog mig lite tid att studera lösningarna för cyklister när jag passerade idag. Jag kom från Gutebacken ner mot hamnen.

Väl framme vid T-korsningen vid hamnen vill jag svänga höger för att komma vidare mot Visby innerstad. Frågan är bara var jag ska cykla. Trottoaren på höger sida tycks vara just trottoar för gående, men rakt fram ser jag att något som liknar en cykelbana går längs vägen. Som cyklist är jag enligt trafikregler skyldig att cykla på cykelbana om sådan finns. Alltså rakt fram över korsningen.


Väl framme vid cykelbanan blir jag stående mitt i trafiken. Var är det meningen att jag ska cykla upp på cykelbanan? Över den decimeterhöga trottoarkanten? Över betonghindret som står där antagligen för att förhindra bilar från att köra upp på cykelbanan? Det är också ett effektivt sätt att hindra cyklar från att ta sig upp på cykelbanan.


Jag beslutar mig för att forcera betonghindret. Här får jag användning för mina mountainbike-erfarenheter.


Fortsätter längs det som antagligen är en gång- och cykelbana.


Jag får det snart bekräftat. Efter en utfart för bilar sitter en skylt för gång- och cykelbana


Som vanligt när det byggs cykelbanor i Visby så är det bra med fjädring i sadeln när man ska passera en utfart för bilar. Först går det neråt, sedan går det uppåt. Tråkigt att man 2013 väljer detta föråldrade sätt att bygga cykelbanor på. Här skulle man kunna gjort en upphöjd gång/cykelbana för att få ner hastigheten på bilarna. Jag kan tänka mig att många stressade bilister som ska hämta/lämna vid båten kommer att passera här i alldeles för hög fart.

Det är gott om utfarter för bilar längs denna sträcka. Undrar varför man har gjort så här när det finns en rondell att använda för utfarter.


Gång- och cykelbanan fortsätter. Jag möter en och annan gående med bagage.


Sedan kommer en nyanlagd rondell. Bilarna har som det naturligtvis blir i rondeller kortast väg medan de som cyklar eller går får ta sig runt.

Sedan tycks cykelbanan upphöra vid en utfart. Jag fortsätter lite osäkert rakt fram.


Här blir det tätare med gångtrafikanter, och än mer diffust vart man ska cykla. Jag saktar ner och fortsätter.

Den sista biten efter rondellen ingår såvitt jag förstår i en eventuell fortsättning av projektet. Förhoppningsvis blir det en genomtänkt fortsättning på gång- och cykelstråket, och inte en diffus avslutning som nu.

En summering av resultatet hittills är att man i projektet får svårt att uppnå målet, att bidra till ett sammanhängande och attraktivt cykelnät som del i ett ökat cyklande. Jag har inte sett någon förbättring mot hur det såg ut tidigare (om jag inte minns fel, en kombinerad, men något bredare gång- och cykelbana). Det som har byggts en kombinerad gång- och cykelbanna (tidigare inlägg om problemen med kombinerade gång- och cykelbanor) på gammalt traditionellt vis. Anslutningarna för cyklister är obefintliga eller ogenomtänkta. Biltrafik har prioriterats framför gående och cyklister. Orsaken till att biltrafik har prioriterats står kanske att finna i projektets referensgrupp bestående av idel motorintressenter såsom bussföretag, taxiföretag och biluthyrare. Den miserabla skyltningen hoppas jag kommer att åtgärdas, då projektet inte är riktigt avslutat än.

Jag är faktiskt inte förvånad över att det blir så här. Kunskapen om cyklisters villkor är låg inom Region Gotlands verksamhet, och politiskt har cykling inte prioriterats. Det har gjorts enstaka försök att förbättra situationen för cyklande, men intresset från politiskt håll är generellt mycket lågt och det har mest varit prat.

Väderappen - en cyklists bästa vän

Sedan jag började cykla till jobbet varje dag har jag börjat använda väderapparna på min iPhone betydligt mer frekvent än tidigare. När man ska sätta sig i en bil och köra till jobbet är det inte så viktigt att ha koll på vädret, men när man har 15 kilometers cykling framför sig är rätt klädval viktigt. Jag använder yr.no och SMHI för att bilda mig en uppfattning om hur vädret blir, och om man ska packa ner regnkläder eller inte. Om det kommer att blåsa mycket blir det ofta elcykeln istället för den vanliga muskeldrivna för att undvika att komma fram alltför svettig till jobbet. I övrigt har jag rätt anpassningsbar klädsel efter lager-på-lager principen, men det är ju en fördel att ha rätt antal lager på sig från början, och slippa att släpa med sig för många plagg.

tisdag 21 maj 2013

Kombinerade gång/cykelbanor

De senaste 30 åren har kombinerade gång- och cykelbanor varit standard när man byggt infrastruktur i Visby. Innan dess hade de stora huvudstråken i Visby separerade trottoarer för gående och betonglagda cykelfält mellan trottoar och bilväg.


Kombinerad gång- och cykelbana, här en lyckad omkörning.
Att kombinera gång- och cykelbanor är ofta problematiskt, framförallt på huvudstråken där trafiken är tät och cyklister som tar sig till och från jobbet vill hålla en relativt hög hastighet. Gående tar sig fram i betydligt lägre hastighet än cyklister, och har ett annat beteende. En gångtrafikant kan hastigt ändra riktning eller stanna. Ofta blir gångtrafikanter överraskade när man cyklar förbi.
Som cyklist har jag svårt att veta hur jag ska bete mig vid passering. Är det gott om plats är det inga problem. Då försöker jag hålla ut så långt ifrån gångtrafikanten som möjligt för att ha utrymme för eventuella riktningsändringar, och undvika att överraska. Här kan det ändå bli problem - om gångtrafikanten plötsligt ändrar riktning kan det bli svårt att undvika att svepa förbi alldeles för nära, och man hör ibland ett utrop från den överraskade gångtrafikanten. När det är smalt, eller flera som går i bredd blir det svårare att ta sig förbi. Använder jag ringklockan orsakar det inte så sällan panik hos den gående med helt oförutsedda riktningsändringar som följd. Ringklocka fungerar bäst på långt håll, så att de gående hinner ordna upp situationen. Detta förutsätter att biltrafiken inte är för högljudd - den försiktigt plingande ringlockan försvinner lätt i trafiksorlet och gångtrafikanter hör då inte den förrän jag är alldeles inpå. Använder jag inte ringklocka kan det bli otrevligt för den gående då jag sveper förbi mycket nära. Det som ofta fungerar bäst när det är trångt om utrymme att passera på är att sakta ner ordentligt och smyga förbi så gott det går, ibland på gräset vid sidan av cykelbanan.
Varför det har blivit så att bilar ska ha 75% av vägbredden helt för sig själva, medan alla som går eller cyklar får dela på resten är för mig en gåta, och främjar knappast mer miljövänliga transporter. Tyvärr kan jag konstatera att den senaste infrastruktursatsningen vid Visby hamn byggs efter samma princip. Störst (d.v.s. bilen) går först, och sedan får gångtrafikanter och cyklister dela på resten.

Nya gång- cykelbanan vid Visby hamn
Hela trafiklösningen är konservativt planerad efter principer som har gällt sedan 70-talet. Man har också valt att satsa på estetik istället för trafiksäkerhet, med en bred gatstenskant och gräs istället för att göra ett separerat cykelfält, vilket det skulle finnas plats för. Det blir intressant att försöka ta sig fram med cykel här när båtarna ska fyllas med tvåtusen passagerare samt bagage.
Man kan dock inte helt förkasta lösningen med kombinerad gång- och cykelbana. På vägar med mindre belastning kan det fungera alldeles utmärkt. Det är när många cyklister och gångtrafikanter ska samsas samtidigt på samma yta som problemen uppstår. Tyvärr använder trafikplanerarna både i Visby och på andra håll den kombinerade gång- och cykelbanan slentrianmässigt som en generallösning. Det är helt enkelt det billigaste sättet att få undan gående och cyklister från vägbanan. Med en för varje år ökande cykling är det som upplagt för konflikter mellan gående och cyklister.